jessiesjourney.blogg.se

Jag älskar att hjälpa, puscha och motivera andra människor som tränar. I framtiden vill jag jobba som personlig tränare, instruktör och sånt där i den branshen. När jag cardiotränar (dvs konditionstränar) tänker jag otroligt mycket, och idag kom jag på en massa tricks som jag själv använder mig av när jag tränar för att motivera mig själv. Här kommer några tips för er hälsonissar där ute som behöver lite spark i baken.

 

Alla vet att träningen blir hundra gånger roligare och även lättare med bra musik i öronen, men man kan utnyttja den på annat vis också! Jag tränar alltid intervallträning, d.v.s. jag står inte på crossen i 30 minuter i samma takt, utan jag ändrar svårighetsgrad och tempo hela tiden. Då blir det både jobbigare och effektivare! Så, använd t.ex. refrängen på låten för att öka intensiteten några stepp och kör hårdare, sen vid versen saktar du ner tempot lite för att orka köra lika hårt i nästa refräng igen. Och använd alltid sista delen på låten till att kötta lite extra så flåset ökas ännu mer. 

Varje låt behöver inte vara superpeppig heller, om en lugnare låt börja spelas så kan du utnyttja takten på musiken isället. Öka svårighetsgraden och marchera/cykla/spring (spring i backe, uppåt) lite saktare men med mer motstånd. Skitjobbigt! 

 

För er som tycker styrketräning, repetitioner, set och sånt är tråkigt så har jag ett litet tips som jag jämt använder. Det handlar om att lura hjärnan. Om du ska köra 8 repetitioner axellyft t.ex, då har du helt ställt in dig på 8 och när du kommer till repetition nr 7 tänker du "åh bara 1 kvar" också vet du att den sista blir jobbigast. Tänk istället att du ska göra 9 eller 10 rep, så när du är på rep nr 7 så tänker du inte alls utan bara lyfter för det ända är 2 lyft kvar och du får inte slappna av än. Helst vill man ju inte anstränga sig mer än nödvändigt. Om man ska cykla i 20 minuter, och det är skittråkigt, då cyklar man ju inte en minut längre än 20 minuter. Tänker man "Äntligen, bara 2 minuter kvar" ställer man in hjärnan att man ska sluta då, även om man egentligen hade orkar cykla 5 minuter till. 

 

En klok person sa en gång att man aldrig ska nöja sig, inte förrän man är bäst. Och det stämmer. Vissa personer som tycker träning suger men ändå släpar sig iväg till gymmet, de hamnar lätt i den "fällan". Om du har bestämt att du ska göra si och så många övningar på mage, ben etc, också gör du allt du har planerat, känner du dig otroligt nöjd över dig själv och går hem med ett leende och tänker "Nu behöver jag inte träna på ett tag efter det här passet". FAIL! Då kommer det kännas jättejobbigt när det väl ha gått några dagar och du känner dig tvungen att gå tillbaka igen, eller ännu värre att du väntar allt för lång tid för du ansåg att ditt senaste gympass räckte för hela veckan. NÖJ DIG ALDRIG! Vissa träningar, som i veckan, då var min maskin upptagen då jag skulle göra sista övningen på mitt planerade pass, då orkade jag inte vänta utan gick hem utan att helt ha fullföljt min plan. Jag var inte helt färdig helt enkelt. Men det är just sånt som får mig att alltid återvända och aldrig tröttna på träning. Jag känner mig aldrig 100& nöjd/komplett/färdig, utan mer "det räcker för idag". Sen fortsätter man nästa dag, eller ett par dagar senare.