jessiesjourney.blogg.se

 

Nu sitter jag hemma och chillar, ska snart göra favoritsysslan - byta å sängarna. Sen städa upp lite och åka tillbaka och träna benen tror jag. Har ändå inget annat för mig, sen är det mycket roligare att träna på eftermiddagarna för då är medelåldern lägre och det finns mer att titta på än in i väggen :)) 

 

Precis. Imorse sov jag länge, ända till 9 vilket är mycket länge för mig nuförtiden. Fint. Sen kokade jag ägg och käkade crispbröd med ägg och kaviarr. Kan ju knappast bli bättre. Sen gjorde jag mig iordning för att åka och träna trots att jag inte kände mig 100%. När jag nästan var framme och fortfarande mådde illa så vände jag och åkte tillbaka. Kroppen behövde vile tydligen så då lär den väl få göra det då. Så nu sitter jag och chillar, dricker te och sjunger julsånger för mig själv. Mys. 

 

Idag ska jag inte göra någonting alls. Titta på film och inte röra mig så mycket alls. Förhoppningsvis är jag back on track imorgon. Ingen annan är hemma så jag kan sjunga hur högt jag vill. Love.

 

 

Hörs.

Jag ska nog köpa ett ljus eller något, vill ha lite julsträmning! 

 

 

Min kropp och mitt huvud är slut. Så jag sitter och skalar jordnötter och dricker te för att hålla mig vaken. Skriver Personligt brev och CV, lätt det tråkigaste som finns att göra. Det är i klass med att sacar las sábanas = byta i sängen. Ååh tråkigt. Skriver på spanska dessutom. Ser sjukt flashigt ut fakiskt.

 

Idag onsdag.

Bra dag. 

Sovmorgon. Vaknade 6:14:) Gjorde bananpannkaka, blev misslyckad jävla röra så jag slängde den och gjorde en ny. Den blev värre:) Men då var jag hungrig så jag orkade inte göra en ny. Sen gick jag ut på en sån där brutal intervall powerwalk. Springa i alla backar och PW emellan. Efter att jag hade lunchat med mina barn så åkte jag på min konstiga "zumba" som inte är zumba och sen satt jag i cafét och läste spanish news och drack kaffe och åt mitt medhavda mellis. Haha. Lät löjligt men jag gillar att känna mig duktig.

 

Kvällen här i huset bestod av pusselläggande, krig, slag i rygg, bit i arm och slag i magen :) Just gotta love being nanny :) Den lille var pigg ikväll. Men han älskar mig och gör allt i sin värld för att jag ska ge honom uppmärksamhet. Läs ovanstående tillvägasätt.

 

Ska sova snart. Imorgon blir det sovmorgon igen för la abuela quería dejar a los ninos. Så jag blir ensam på morgonen, ååååh skönt. Ska på marknad igen. Så mysimys. Jag är ju ledig hela dagen imorgon! Ska städa också tänkte jag. I helgen ska jag träffa Mina och få snacka massa skit, det blir bra. 

 

Vad mer? 

- I Spanien är det inte vanligt att man har lås på toalettdörren

- "Frutos secos" (torkad frukt) är kategorin där även nötter och kokos ingår, jättefel.

- Jag borde sova

- Killarna på gymmet som jag ser är där 2 gånger om dagen, har fortfarande inte börjar träna benen. 

- Om man inte sopsorterar här får man böta. Organiskt, plast och papper var för sig.

- Igår gjorde jag hjältedåd. Den lille och jag var på badhuset/gymet/sporthallen och han stod upp på bänken och vi höll på att torka honom. Då halkade han och höll på att ramla i stenholvet men hjältenannyn-jessie hade snabbaste reaktionsförmågan och hann fånga honom. Måste sätt sjukt hjälteiskt ut.

- Reaktionsförmågan var lika snabb idag när den lille höll på att springa in i min datasladd så min macbook hade kunnat ramla ner i golvet.

- Ikväll åt vi fisksoppa med bläckfisk, nån fisk, och nått annat i. Gott. 

- Den lille har insett att det är mycket intressant att titta vad som finns om man drar ner dragkedjan på flickors tröjor.

- Den stora, 8 åringen sa åt mig idag att jag var tvungen att dra i handbromsen lite hårdare.

- Jag har blivit kungen på fickparkering.

- Det är en gubbe på gymmet som luktar så mycket svett att jag var tvungen att hålla andan och titta åt sidan när han gick förbi. Lunchen var påväg upp.

- NU ska jag sova.

 

 

 

Hola,

jag hade tänkt skriva värsta positiva inlägget ikväll om denna dag, men det sket sig rejält.

Måndagen började bra ialla fall! Efter att jag lämnat av kidsen på skolan så gick jag och tränade, 1 timme cardio och mage. Skitbra. Sen åkte jag hem för att förbereda lunchen, hämta kidsen, tillbax med kidsen, åkte till gymmet och tränade armarna, hämtade kidsen.... Inte en lugn stund, sånt gillar jag! För då känner jag mig så sjukt värd att ligga här raklång i soffan på kvällen. Men när jag & de små skulle åka hem från "la tallaret" (typ bild som ungarna går på) så funkar givetvis inte min bilnyckel. Reneau har sämsta bilnycklarna ever, det är endast nyckel med batteri, ingen vanlig också. Så då var vi tvungen att vänta på mamman, sen åkte vi hem för att hämta extranyckeln och åka tillbaka igen så jag kunde köra hem bilen. Sen som grädde på moset (fulaste ordspråket) så blir jag såklart påkörd bakifrån mitt i stan så jag trodde att hela baken på bilen skulle pajja. Som tur var syns det ingen skada alls, men jag blev väldigt rädd och har varit helt uppskruvad sen jag kom hem. Tur jag fick mat. Yoya (mamman) stekte en hamburgare åt mig. 

 

Nu är det äntligen tyst och kidsen sover. Idag har jag och Arnau haft springtävlingar på friidrottsplatsen och tittat på kaniner. Han är söt den lille. 

 

Imorgon ska jag skriva spanska CV och flirta in mig på något jobb. Vi får väl se hur det går.

Adéo.

Äntligen söndag, bara en dag kvar till måndag och ny vecka! 

Idag är sista dagen av min detoxkur och imorgon får jag äntligen återgå till mitt människoliv igen. Har levt på frukt och grönsaker i helgen. Det har dock inte varit ett sånt stort problem, men om det är något som kroppen verkligen känner av så är det saknadet av koffein. Jag har aldrig varit så här slö, trött och okoncentrerad sen sist jag detoxade. Huvudet värker, men imorgon så!! 

 

Jag släpade mig ialllafal ut på en promenad idag, efter att ha snozat i sängen i 2,5 timme :) När jag såg en fin skog så kom jag på att jag ville se Disney's Tarzan, så nu håller jag på att ladda hem den och tänkte att den skulle rädda min söndag kväll. Familjen bestiger ett berg men de åkte mycket tidigare än de hade sagt så när jag vaknade hade de redan åkt (jag som så gärna ville gå upp på ett berg:))) Så det är bara jag och morföräldrarna hemma nu.

 

 

 

 

Det ar lordagskvall och jag ater frukt och dricker te till kvallsmat. Haller pa att detoxa i helgen (bara ata raw-food) for att rensa kroppen lite, sa det betyder aven inget kaffe. Darfor ar jag som en zombie denna helg. Imorgon ska vi bestiga nagat berg. Jag kommer val rasa ihop nanstans.

 

Hor av mig pa mandag nar jag ar manniska igen (om jag inte ramlade ner fran berget)

 

Juste. Igar gick min laddare till macbooken sonder. Det var inte roligt. Sa jag var tvungen att aka in till Apple Store och kopa en ny idag. 800 kr billigt och bra. HAR HAFT BATTRE HELGER..

 

 

Juste - igen. Varje gang jag gar pa stan koper jag farsk frukt, oftast blir det farsk mango eller kokos. Idag gav jag mig pa en cocosjuice. Det var kokosmjolk. 100% mjolkkonsistens sa den var jag tvungen att slanga. Synd.

"..blickar framåt mot jul, då ska vi ha kul. Jessie på Slick ränna - med eller utan bränna. Kanske en eldig flirt kan förgylla tillsammans med en redig fylla!"

 

"Klen tröst i en sen höst, ensam jag är tankarna går hemåt det bär till dem jag har kär. Vänta och se det kommer en vår som inte är lika svår. När solens strålar värmer och luften känns klar, då vaknar naturen och allt på nytt föds. Då leker livet igen, det har jag på känn."

 

POETER I KOMMENTARSFÄLTET! Livar upp en ensam au pairs själ. Nu ska jag fortsätta städa (av fri vilja!) 

Jag är så stressad. Det är fruktansvärt stressande att skynda fram och tillbaka runt i stan och samtidigt vara fullt uppmärksam på alla andra galningar i trafiken som kör som locos. I morse hade jag som tur var lite sovmorgon, men jag hade ställt klockan på 9:15 ändå, sover jag för länge tappar jag min rutin. Så då traskade jag iväg till Condis (typ ICA) och köpte bananer och gjorde bananpannkakor (sällan) och som topping blandade jag ighop kvarg, halllon, cocos och kanel. Så himla gott verkligen. Cocos är absolut det bästa jag vet. Jag har t.o.m. börjat blanda i det i min varma choklad, haha.

 

Sen åkte jag och fixade med min telefon så nu äntligen har jag spanskt nummer, ska bara lyckas få in kortet i mobilen först. Därefter blev det en kort promenad för att stressa av mig lite för att sedan hämta kidsen. Självklart hade ju batteriet till bilnycket ramlat ur så vi fick leta efter det innan vi tillslut kunde åka hem. Det gjorde ju inte mig mindre stressad om man säger. Nu har vi lunchat och jag ligger raklång i soffan och försöker lugna ner mig lite. Snart ska jag åka och "zumba", sen styrketräna tror jag. 

Jag var nyss ut på en brutal 1timmes intervallträning här i i området; powerwalk på plan mark och jogging upp- och nedför alla backar, och det är inte några få backar.. (Felicia: i nedförsbackar springer jag baklänges, belastar benhinnorna mindre, ser galet ut dock.) Hela Katalonien är sjukt bergigt. Så nu är jag trött.  

 

 

Varje gång jag läser vad folk skriver på facebook, twitter, insta etc.. är det mestadels en himla massa gnäll och klagomål. Facebook speciellt. Folk måste ha så otroligt mycket problem, så då började jag fundera över vad jag kan klaga på. Just nu är det enda jag har att klaga på är alla dumma spanjorer som aldrig aldrig aldrig blinkar när det ska svänga, alltså jag menar verkligen aldrig, dom vet inte hur man blinkar en biljävel. Så otroligt störande. 

Men förutom det, så kom jag istället på hur mycket jag har att vara tacksam för. 

 

 

Om det är något jag har haft tur med i livet så är det verkligen att vara omgiven av bra människor. Jag har aldrig haft problem inom familjen exempelvis. Jag har tveklöst världens bästa mamma i alla kategorier, jag har syskon och släkt som alltid vill mig väl och alltid har funnits där för mig. Mina vänner värderar jag otroligt högt och utan dom skulle jag inte vara den jag är idag, jag har lyckats skaka av mig oärliga personer som bara bidrar med negativ energi. Personer det inte går att ha förtroende för slösar jag ingen energi på helt enkelt, den kan jag lägga på så mycket annat. Även min spanska familj är jag så glad över, de är så snälla mot mig och har bjudit in mig som om jag vore en av familjen, jag känner mig så välkommen. På djurfronten, så kommer jag förevigt le åt att jag fick dela 3 år med den bästa ponnyn det går att tänka sig. Min fina Fiffi; min bästa vän, min häst, min tävlingspartner och min skyddsängel.

Jag har varit med om en hel del tragiska händelser, lite för många, men istället för att vara ledsen över att min pappa, bror och min ponny inte finns mer, så försöker jag glädja mig åt att de har funnits istället. Och all glädje, skratt och fina stunder som de har gett mig. För även om de är borta från jordelivet nu, så försvann de inte ifrån mig av egen vilja. Så det jag är tacksam över, är att jag alltid har varit omgiven av så fina människor och att jag om någon är otroligt lyckligt lottad. 

Merci beaucoup

Delvis värdelös dag. Tror nog de flesta slutade läsa detta inlägg efter rubriken. 

Jag sov 10 timmar inatt, gick och la mig 23:30 (!!). Ååh gud jag kan inte formulera om vad jag ska skriva just nu. Hmm.

Dagens allt:

- Prommis med spansk radio i öronen

- Bananpannkaka

- Dötid

- Söndagsmiddag med la familia (grillat, för mig är det väldigt konstigt med grillat i november)

- Dötid

- Gos med katt

- 2 timmars engelskalektion med mina andra kids, gick jättebra! Dom ville att jag skulle följa med dom på nått grejs nästa helg, mysimys, bli bjuden på mat osv. Det gäller att hamna i de rätta kretsarna :) Ne men dom är så gulliga. 

- Promenad i området på ställen som jag inte har sett förut, såg sjuka hus. Gräddhyllsfest. Ska ta smygbilder nästa gång när jag går i dagsljus.

 

 

Jag är stel i kroppen och har ont i nacken. Skulle behöva min käre Morfar nu.

Imorgon är det måndag och ny vecka, fint. 

 

Trött. 

Gonatt.

Jag älskar att hjälpa, puscha och motivera andra människor som tränar. I framtiden vill jag jobba som personlig tränare, instruktör och sånt där i den branshen. När jag cardiotränar (dvs konditionstränar) tänker jag otroligt mycket, och idag kom jag på en massa tricks som jag själv använder mig av när jag tränar för att motivera mig själv. Här kommer några tips för er hälsonissar där ute som behöver lite spark i baken.

 

Alla vet att träningen blir hundra gånger roligare och även lättare med bra musik i öronen, men man kan utnyttja den på annat vis också! Jag tränar alltid intervallträning, d.v.s. jag står inte på crossen i 30 minuter i samma takt, utan jag ändrar svårighetsgrad och tempo hela tiden. Då blir det både jobbigare och effektivare! Så, använd t.ex. refrängen på låten för att öka intensiteten några stepp och kör hårdare, sen vid versen saktar du ner tempot lite för att orka köra lika hårt i nästa refräng igen. Och använd alltid sista delen på låten till att kötta lite extra så flåset ökas ännu mer. 

Varje låt behöver inte vara superpeppig heller, om en lugnare låt börja spelas så kan du utnyttja takten på musiken isället. Öka svårighetsgraden och marchera/cykla/spring (spring i backe, uppåt) lite saktare men med mer motstånd. Skitjobbigt! 

 

För er som tycker styrketräning, repetitioner, set och sånt är tråkigt så har jag ett litet tips som jag jämt använder. Det handlar om att lura hjärnan. Om du ska köra 8 repetitioner axellyft t.ex, då har du helt ställt in dig på 8 och när du kommer till repetition nr 7 tänker du "åh bara 1 kvar" också vet du att den sista blir jobbigast. Tänk istället att du ska göra 9 eller 10 rep, så när du är på rep nr 7 så tänker du inte alls utan bara lyfter för det ända är 2 lyft kvar och du får inte slappna av än. Helst vill man ju inte anstränga sig mer än nödvändigt. Om man ska cykla i 20 minuter, och det är skittråkigt, då cyklar man ju inte en minut längre än 20 minuter. Tänker man "Äntligen, bara 2 minuter kvar" ställer man in hjärnan att man ska sluta då, även om man egentligen hade orkar cykla 5 minuter till. 

 

En klok person sa en gång att man aldrig ska nöja sig, inte förrän man är bäst. Och det stämmer. Vissa personer som tycker träning suger men ändå släpar sig iväg till gymmet, de hamnar lätt i den "fällan". Om du har bestämt att du ska göra si och så många övningar på mage, ben etc, också gör du allt du har planerat, känner du dig otroligt nöjd över dig själv och går hem med ett leende och tänker "Nu behöver jag inte träna på ett tag efter det här passet". FAIL! Då kommer det kännas jättejobbigt när det väl ha gått några dagar och du känner dig tvungen att gå tillbaka igen, eller ännu värre att du väntar allt för lång tid för du ansåg att ditt senaste gympass räckte för hela veckan. NÖJ DIG ALDRIG! Vissa träningar, som i veckan, då var min maskin upptagen då jag skulle göra sista övningen på mitt planerade pass, då orkade jag inte vänta utan gick hem utan att helt ha fullföljt min plan. Jag var inte helt färdig helt enkelt. Men det är just sånt som får mig att alltid återvända och aldrig tröttna på träning. Jag känner mig aldrig 100& nöjd/komplett/färdig, utan mer "det räcker för idag". Sen fortsätter man nästa dag, eller ett par dagar senare. 

 

 

När jag gick ner i köket i morse så såg jag att la madre hade gjort toast till kidsen, så då sa jag typ "åh du har gjort toast!" hon ba "näe, jag har gjort varm macka i den här maskinen", pekande på toastmaskinen.. så då fick jag förklara att de dom kallar för "bikini" (eftersom två mackor som blir en) kallar vi för toast. Lite kul sådär. Jag har nog aldrig ätit toast utan smör, eller iaf aldrig utan ost! Denna toast var enbart gjort med olivolja (no shit) och parmaskinka. So mediterranean style.

 

Idag var ju planerna att vi skulle åka till ett stall och mata hästar, men det öser ner här så det lär vänta. Så jag ska nog åka i väg till gymmet och plåga min stackars kropp som redan lider av brutal träningsvärk. (Ja jag skriver mycket om träning, men det är för att det är mitt stora intresse i livet och något som mina dagar till stor del består utav)  

 

Om det är något jag gillar med att bo här, är att alla går och lägger sig relativt tidigt. Barnen såklart, men mamman släcker vanligtvis runt 11, så då sitter jag antingen för mig själv här i vardagsrummet och glor på film, chattar, skypar, planerar osv.. eller så går jag upp och lägger mig i min fantastiskt sköna säng och ser på film. Igår  t.ex, så såg jag sista american pie filmen (världens bästa filmer ju!!) och åt lite juleskum :) Livskvalité.

Nu har det slutat regnar och vi ska åka till hästarna.

 

Här är jag just nu, ser ut som en liten flicka när jag har diadem. Adéo.

Åh härliga dag! Jag är på så bra humör. Bara för att jag hade bestämt att denna dag skulle bli så bra. Fint.

 

Hade sovmorgon i morse, vaknade klockan 8 och kände mig fullkomligt utvilad. Men eftersom att kidsen fortfarande var hemma, dock inte på min våning men ändå, så satte jag på en film och slöade i en halvtimme. BARA FÖR ATT JAG KUNDE! Mmm. Sen gled jag ner i gröna morgonrocken och gjorde godaste frukosten - bananpannkaka. Tänkte skriva att jag läste morgontidningen också för det hade passat in så bra. Men så vad inte fallet. Anyway, sen drog jag på mig favoritkläderna och åkte till gymmet och körde igenom mitt väl inplanerade grymma benpass! Sjukt grymt. Jag får till så bra pass när jag har planerat precis vilka övningar jag ska göra och i vilken ordning. Stjärna i kanten till mig själv. 

 

Efter gymmet gick jag till marknaden, och det gjorde sådär häärligt ont i rumpan och benen hela vägen! Jag storshoppade inte direkt, det fanns så sjukt mycket så jag blev helt nervös hur jag skulle lyckas välja något. Jag som har sån beslutsångest över allting. Slutade iaf med att jag köpte ett par svarta skor för 10 euro, dvs inte ens 100 spänn. Hur bra? Samt smink. Det är underbart att det är marknad varje vecka här, men det stora minuset med marknader i Spanien är att man inte kan pruta! Här prutas det inte!! Jag brukar ju vara kungen att pruta men här fick jag då betala det som stod på prislappen.. Köpte även lite cashewnötter för jag blev hungrig, ovanligt Louise? :)

 

 

Sen åkte jag hem och gjorde lunch, mixade ihop en omelett med skinka och massa lök sen en hög broccoli på toppen. Blev bra. Vid fyra åkte jag och simmade en sväng innan jag hämtade kidsen för simträning och sånt. 

 

 

Imorgon ska jag åka in till stan och gå promenad längs havet. Det blir en bra fredag!

Jag gymmar en hel del här borta, vilket många andra señores också gör. Det finns en hel del biffiga killar som är där varje dag och kör hårt. MEN DOM GLÖMMER BORT ATT KROPPEN INTE SLUTER NEDANFÖR HÖFTERNA..

Jag är inte träningsexperten själv, men jag måste lär få skriva av mig. Förra veckan t.ex, då såg jag en superbiffig kille bakom maskinerna med ett boxarlinne så man tydligt kunde se hans muskliga armar , men när han sedan går förbi mig så jag får se hela honom, då har han helt missuppfattat det här med att träna underkroppen. Benen är nästintill osynliga. Dom finns inte. Två små sträck. Och så ser jättemånga ut där! Snyggaste överkroppen, men små pinnar till ben. Snälla killar glöm inte benen och rumpan! (Detta gäller inte alla, självklart)

 

 

När jag var i Alanya i drygt en månad kallade jag mig själv för livsnjutare. Jag tog vara på varje dag, för jag visste att det bara var en begränsad tid jag skulle vara där, därför ville jag utnyttja varje dag och inte slösa bort den. Även om det vissa dagar betydde att gå och lägga mig 7 på morgonen och stiga upp klockan 3, sen hänga på stranden 1 timme för att återigen sova lite och festa igen.. Varje dag innehöll något annat än dagen innan. Allt var bara så bra. Idag däremot, har det varit en dödag. Helt värdelös. Jag har varit omotiverad, trött och inte gjort nått vettigt alls, inte förrän klockan 9 på kvällen när jag fick ryck och tog en promenad, organiserade upp dokument som jag ska skriva ut till kidsen tills på söndag, samt cruisade runt i stan med mammans bil (älskar den bilen, utnyttjar alla tillfällen jag får att köra den). Men dagen känns fortfarande så värdelös. Jag vill att varje dag ska tas tillvara på! Varje dag bör innehålla någon form av anträngning, utmaning, belöning och njutning. Men den här dagen hade verkligen kunnats raderas från kalendern. 

 

 

När inte jag har något särskillt mål eller uppgift jag måste göra inom en viss tid, då finner jag ingen motivation till något. När jag gick till skolan t.ex, då hade jag rutin - jag visste att jag var tvungen att göra alla läxor och att de skulle vara färdiga/exmineras vid en viss tidpunkt. Då gjorde jag färdigt allt tills dess bara för att det helt enkelt inte fanns något annat alternativ. Likaså med körkortet. Jag skulle ha det inom 1,5 månad annars, skulle min planering pajjas och Barcelona skulle få vänta. Och så blev det. Allt gick precis som jag hade bestämt, eftersom jag var motiverad och enbart hade ställt in mig på att körkortet skulle ligga i min hand inom 1,5 månad, även fast jag knappt visste hur man körde bil innan.

 

 

Hur som helst, nu har jag inget mål eller någon jobbig utmaning att kämpa efter, allt bara flyter på. Måste.hitta.på.en.utmaning.

 

 

Gonatt,

imorgon ska jag och Louise dricka vin. 

Rubriken passar perfekt in på vad jag har blivit på den senaste tiden.

 

- Jag dricker just nu te och lägger upp en plan för söndagens engelskalektion

- Min ena unge är sjuk så imorgon ska jag VABBA (VAB =vård av sjukt barn)

- Jag har fel på bilen så imorgon ska den till verkstaden

- Jag köpte en minipizza åt min andra unge idag (när vi fikade i väntan på att lillkillen skulle simma klart) för MINA pengar. 

- Lillkillen sprang tillbaka från sin simlektion idag för att han hade glömt att ge mig en puss & en kram innan lektionen börjare (gulle)

- De enda jag pratar med på dagtid här i området är föräldrar och morföräldrar.

- Imorgon ska jag bära baddräkt

 

 

 

 

Gonatt då!

 

Ända sedan jag gick på dagis har min största skräck och fobi varit spyr. När jag var liten hade ångest inför skolresor för jag visste att vi skulle åka buss eller tåg dit. Och buss = åksjuka barn. Min stora fasa i livet. Innan jag flyttade till Spanien för att jobba som au pair var det bara en liten ynka detalj som oroade mig när det gällde barnpassningen. Ni förstår nog vad jag menar. 

 

 

Idag skedde det ofattbara. 

 

 

Lillkillen mådde inte bra efter hans simträning. Jag såg det på hans uttryck. Sen säger han det ungar inte får säga, och jag blir livrädd. Tur lillsyrran var med. Hon var så lugn. Men det var inte den stackars au pairen (eller borde jag säga stackars ungen som inte mår bra?) Det blev en lång väg hem. Tog 40 minuter att ens komma till bilen (ska ta 10 minuter). Bilresan var den längsta jag någonsin kört. Älskade ungen gjorde dock aldrig det ofattbara. Nu sover han. Och jag dricker varm choklad och känner mig stolt över att jag inte bröt samman, utan faktiskt hanterade situationen mycket bra. Hade det varit 10 år sedan hade jag förmodligen sprungit iväg och gömt mig fullkomligt skräckslagen. Så, bra Jessie. 

 

 

Gonatt

Då morfadern i huset bestämde sig för att han skulle skjutsa barnen till skolan i morse fick jag plötsligt massa tid extra att fördriva. Så då passade jag på att leverera några poser så ni får se hur jag ser ut nuförtiden. Har ju verkligen skett en sån stor förändring sedan jag blev spanjorska. 

 

Om 20 minuter ska jag åka iväg och träffa en annan svensk Au Pair som är ny här, och vi ska gå på marknad. Det ska bli riktigt trevligt, på tal om marknader så är jag sjukt taggad inför Ockelbo Marknad! Jag missade ju den förra året, men om jag befinner mig på svensk mark helgen efter midsommar i år, så ska jag självklart gå. 

 

Resten av denna torsdag är ännu oklar. Mamman ska vara borta hela dagen/kvällen så det blir jag & kidsen ikväll. Tur morförldrana bor här också. Såattsäga. 

 

I helgen får jag äntligen utlopp för mitt partysug för då ska jag & Louise göra Barca! 

Hasta luego,

 

 

 

Imorse gick jag upp 7, precis som alla andra vardagar. Konstigt nog så funkar det väldigt bra, jag somnar runt 11-12 varje natt och sover som ett slakt tills alarmet ringer. Ungarna tar kål på mig :) När jag hade lämnat av Arnau på skolan (Laia sover hos sin padre 1 dag i veckan) så åkte jag till gymet en snabbis. Träffade även en herre där vars kids jag ska lära engelska, så på söndag ska jag ha min första engelskalektion för dom! Ska bli jätteroligt!

Bra med lite extra dineros också :)

 

 

Nu sitter jag här och äter lite mellis; kvarg och kiwi "toppat" med solrosfrön, kanel & kokos. GOTT. Samt en stor Espresso (från den fantastiska kaffemaskinen). Kanske att det slinker ner en kopp sockerfri varm choklad sen också.. Trots att magen inte riktigt klarar av så mycket mjölk, men vad gör det om hundra år?

 

 

Nu ska jag fortsätta slåss med flugorna och börja planera min clase de inglés tills på söndag! Sen ska jag hämta kidsen, luncha med dem, åka tillbax och göra lite "zumba" samt ett armpass. EFFEKTIV! 

 

 

Adéo

Skulle ha publicerats för 3 timmar sen

 

Idag har jag haft en intensivmorgon och hunnit med en del, det känns bra. Efter en kaosmorgon med de små så planerade jag in ett benpass, käkade frukost och städade lite. Sen åkte jag iväg till spåret och sprang 4,5 km. Tack och lov är det mindre fuktigt nu och lite kyligare, så andningen fungerar normalt igen. Sen glänste jag runt på gymet en stund med alla läckra spanjorer och dödade min ben. Ska bli härligt att gå imorgon..

 

 

Barnen i huset har väldiga rutiner när de gäller mat. Varje kväll är det "los bibes", d.v.s. drickorna, eller ah, lillen dricker Cola Cao (Oboy typ) och tjejen varm mjölk. Och eftersom jag varje kväll för iordning dom så är det svårt att undå hur fantastiskt gott Arnau's Cola Cao doftar. Så efter gymet åkte jag till Caprabo (bästa bästa matbutiken, som ICA) och handlade lite. Lyckades hitta Cola Cao utan socker, måste ju tänka på beach 2013, så jag sitter just nu och avnjuter en kopp. Smakar buenísimo! Godare än Oboy! Till min stora glädje fanns det även svenska Finn Crisps! Så nu ska jag äta "hårt bröd" med kokt ägg. Fattas dock den viktigaste detaljen.. Får ta med kaviarr när jag åker hem över jul.

 

Nu sitter jag och njuter av lugnet, men om 10 minuter kommer kidsen hem för lunch och då blir det allt annat än lugnt. 

 

 

Och JA jag vet att jag måste lägga upp lite roligare bilder. Men innan dess måste jag hitta ett solarium. 

Adios

 Det var tur att internet strulade imorse, annars hade jag kommit med ett riktigt bittert inlägg. Imorse var jag förbannad. Tänkte skriva ett långt inlägg om allt negativt som kretsade runt i min lilla vilsna hjärna. Men det fick vara. Åt lunch istället och hämtade barnen. Nu sitter jag och laddar ner massa härlig partymusik så jag blir lite pepp på att ställa mig på crosstrainern i 1 timme. Eftersom att gymmet ligger vägg i vägg med en stor bassäng så är det sjukt fuktigt där inne, meeen sweat is fat crying, så att säga. 

Hittade denna alldeles nyss: http://www.youtube.com/watch?v=cVICq6Fk4u4&feature=fvwrel

PEPP PEPP! 

 

Adéo

..men det finns en hel del annat som jag saknar hemifrån. För så är det; Sverige är hemma. Och med det säger jag inte att Sverige är det enda land jag kommer kalla för hemma innan jag dör. Verkligen inte. Jag har alltid vetat att min själ inte hör hemma på ett och samma ställe (varning för djupheter). En del av min själ och mitt hjärta tillhör föralltid mitt paradis längs Medehavskusten. Resten har jag inte upptäckt ännu, det får framtiden utvisa. Om allt går som det ska, så kommer jag inom ett år flytta dit jag drömt om hela mitt liv. Dit jag vet att min själ redan platsar. Fan vad jag längtar. Helt otroligt. (slut på djupheter)

 

 

 

När la madre slog på TVn precis så såg jag att det var världens bästa serie - SATC. Eller "Sexo en Nueva York".. jag kommer alltså på SATC på katalanska just nu. Det var då jag kom fram till att jag borde göra en lista på saker jag saknar från Suecia. 

 

 

 

- SATC-boxen/Min bibel.

- Mor och fredagsmys med Mor

- Hårt bröd med kaviar och kokt ägg.

- Gefleortens yogurt

- BÄR! Hallon, blåbär.. 

- Min jacka och mina boots

- Slick, heartbreak!!! 

- Mina galna vapendragare, aka järnjänget 

- Alla mina älskade klackskor

- Hillmanskroken

- Kaffehäng och timlånga deeptalks i min ungkarlslya med bästa tjejerna

- Zenzen, zumba!!

- Förfester

 

OK, på grund av önskemål från diverse svensktalande så kommer jag numera skriva på svenska. Skriver ju trots allt bloggen för familj och vänners skull, inte för min egen, så lär väl vara lite gullig då och göra som de säger. Pratar ju aldrig svenska numera. Enbart när jag vibar/skypar med vänner och familj. Precis som jag vill ha det! Men jag hoppas verkligen att någon vänlig själ har lust att hjälpa mig att fixa google translate på bloggen!! Måste kunna ha den på engelska också.

 

Pues, hela den här veckan har varit ganska trött. Sedan jag höll på att frysa ihjäl förra helgen så har jag varit förkyld. Huvudet har varit tungt som en sten och kroppen slö. Men idag insåg jag för första gången att huvudvärken kommer från något helg annat; la humedad! dvs. fuktigheten! Det är fruktansvärt fuktigt här just nu. 

 

Så efter lite diskussion med la madre y la abuela som övertygade mig om att jag inte var sjuk, utan att det är att min kropp inte är van med detta (jag menar, det är inte ofta man är ute och promenerar i kofta i november, och svettas dessutom..) så drog jag på mig träningskläderna och joggade. Underbar känsla, finns inget som får mig att må så sjukt bra som att träna.Men efter 20 minuter höll jag på att rasa ihop. Fuktighet = tung luft = sjukt jobbigt att andas. Såg väl ut såhär typ:

 

Efter 10 minuter.

 

Hur som helst. Det har varit ”helg” sedan i torsdags här. Ungarna har varit hemma så det har inte varit mycket skjutsa/lämna till skolan denna vecka. Skönt. Men imorgon är det måndag och vardag igen, jag längtar! Längtar även till helgen för jag känner på mig att den kommer bli riktigt bra!! 20 minuters jogging må vara lite men det räckte för att jag skulle känna mig som människa igen!

 

I fredags kom mammans syster + hennes barn hit.  De kom från Mallorca och har varit här hela helgen, sen har även kusiner och en massa folk varit på besök så huset var varit fullt av ungar hela helgen. Men nu är det bara la familia och jag. Känns bra. Jag har inte gjort något speciellt alls i helgen mer än att ha umgåtts med alla människor och varit trevlig, trots att jag har varit på pisshumör. Så det har inte varit något halloween firande för mig, pero a mi no pasa nada. Ser fram emot julen istället!

 

Jag har hittat ett favoritställe i huset förresten; taressen bredvid mitt rum. Man ser ut över halva Catalunya tror jag. Helt sjuk view, syns inte så bra på bilden men det är verkligen häftigt och sitta där och titta ut. Nu ska jag ge mig ut på en powerwalk tror jag, om lungorna tillåter.

Puss & kram!